Lycka till Jörg

I lördags när jag var ute med svenskarna och Braden och fotade så fick vi veta av Braden att vår kära vän i skolan, Jörg, har fått leukemi och ska åka hem och det var jobbigt att höra.

Idag så hade vi avsked för honom i skolan med massa maori sånger och haka och det var väldigt fint. På morgonen innan han kom så berättade gerben för oss alla vad som hänt, dom flesta visste redan men alla grät. Vår lilla skolan är som en stor familj och man märker så lätt när någon saknas.

Vad inte en så effektiv dag. Vi satte upp saker inför nästa projekt, chatshow, sen så sa vår fröken att dom som ville kunde åka till flygplatsen för att säga hejdå. Hon skulle dit.

Hon berättade även om Georgia som på grund av en liknande mini stroke, nu sitter i rullstol och kan inte röra armar och ben riktigt. Det hände för lite över en månad sedan och eftersom hon missat så mycket och inte kommer kunna komma tillbaka på ett tag så bestämde hon dig för att börja om nästa år istället. Hon går i vår klass, art department och vi saknar henne mycket. Därför var det lite extra jobbigt att höra om Jörg, en person till som måste sluta detta år, inte för dom vill utan för dom måste..

På flygplatsen mötte vi upp dom som var där. Jörg, amp gustavo (hans bästa vänner från skolan) Vår rektor och hans fru som hjälpt honom så mycket, hjälper alla oss internationella studenter massor för vi är så långt ifrån våra familjer. Jörg är från Österrike. Därför lärde vi känna honom först av alla på skolan. Inte lika mycket tårar på flygplatsen men det var en sorgsen underton över det hela.

När jag kom hem var jag helt slut och huvudvärk från alla tårar. Jag somnade men måste göra klart lite skolsaker..

Det var en konstig sorglig dag. Jag har verkligen fått känna att livet är orättvist ibland och det kan hända otippade saker när som helst. Det är verkligen viktigt att vara tacksam för allt man oftast tar för givet, det är ju lätt hänt att inte tänka på vad man har förrän det försvinner. Han kommer att klara sina behandlingar och överleva detta! Jag är säker på det. Men det var en tuff dag.

Puss och kram,


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0